Just i detta mörker - Mikael Wiehe

Just i detta mörker ska vi söka ljuset;

En liten, ynklig låga fladdrande i vinden

Just i denna kyla ska vi söka värmen;

Andras öppna händer som söker våra händer

Just i denna tystnad måste ropet stiga;

Börja som en viskning och bli ett skri av vrede

Just i denna rädsla måste modet födas

Skälvande och klarögt utan minsta tvekan

Kämpande, längtande, förväntande

Flämtande som kärleken

Levande, trevande, bevekande

Och om och om och om igen

Var i hela världen skulle ljuset synas

Om inte mitt i natten när mörkret är som tätast

Säg mej, var ska värmen söka sej till värmen

Om inte just om vintern när kölden är som strängast

Var ska ropet stiga och blir ett skri av vrede

Om inte i den tystnad där inget ord får sägas

Och var ska modet födas och pröva sina vingar

Om inte i den rädsla där livet trotsar döden

Kämpande, längtande, förväntande

Flämtande som kärleken

Levande, trevande, bevekande

Och om och om och om igen

Just i detta mörker

Just i denna kyla

Just i denna rädsla

Just i denna tystnad…