En sång till modet - Mikael Wiehe

Jag vakade ensam i natten

I huset där mänskorna sov

Där ute var sommaren gången

Och luften var kylig och rå

En fågel flög in genom fönstret

Med vingarna röda av blod

Och jag tog den i kupade händer

Som en duva

Som en duva

Och jag tog den i kupade händer

Och huttrade till där jag stod

Den kom som en jagad om natten

En flykting från främmande land

Som en som har räddat sej undan

När alla dom andra försvann

Den kom med en doft utav rosor

Som någon har trampat itu

Och med ljus ifrån slocknade stjärnor

Som en duva

Som en duva

Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor

Som någon har stampat till grus

Men den som en gång har levat i frihet

Vill ut i det fria igen

Och den som en gång har bli’tt jagad på flykten

Kommer alltid att drömma sej hem

En fågel med stukade vingar

Har slagit sej ner i vårt hus

Med drömmarna röda av rosor

Och ögonen fyllda av ljus

Jag vårdar den ömt som ett minne

Av nåt som jag aldrig har sett

Och jag vet att min fågel ska flyga

Som en duva

Som en duva

Och jag vet att min fågel ska flyga

Som en duva tillbaka igen