Skogen sover - Vintersorg

Så tystnar åskans aria, dess mullrande jeremiad

Och molnarméer böljar ned i en askgrå skenrökskavalkad

Som sveper in alla granars lemmar med sin aura, varligt

Dessa stilla väsens konturer prålar i ljusskiftningen saligt

Skogen sover!

Snärjd av skenrökens törst

Skogen sover!

Stilla, ödestung och suggestiv

Skogen sover!

Av varselgivare, störst

Skogen sover!

Ändå fylld av pulserande liv

Ljudlöst ligger landskapet, blott djurliv hörs lågmält andas

Vargars sövande klagotoner när kvällningen så randas

Måhända och den örnhamn som råder högt på ett fjäll

Och skuggar med väldiga vingar över den friliga skogens tjäll

Skogen sover!

Snärjd av skenrökens törst

Skogen sover!

Stilla, ödestung och suggestiv

Skogen sover!

Av varselgivare, störst

Skogen sover!

Vi kan endast dunkelt ana

Ugglornas spöklika läte

Som inseglar nattens bana

Från sitt månskensomgjutna högsäte

Se, där, yviga granars mörka hot

Likt svarta torn högt höjda

Över martallar med seg pelarrot

Vindbarkade och böjda

Skogen sover!

Snärjd av skenrökens törst

Skogen sover!

Stilla, ödestung och suggestiv

Skogen sover!

Av varselgivare, störst

Skogen sover!