Vandring utan spår - Stilla

Vid mina vårvackra vägar

Lyser solen alltid lågt

Skuggor långa

Bakom bark och barr

Att sluta eller vända

Där skogen tätnar

Valet och kvalens natt

Stundar nu så snart

Skymningen efter en vacker dag

Känns som att någon lämnar…

Men nattens prakt får en inget att sakna eller längta

Den klara himlen

Så mörk men ändå så ljus

Stundom röd av blod, stundom kall i gråblått skimmer

Men alltid att själen behaga

Kvar han stod när alla lämnade

I eftertänksam melankoli

Han valde vägar ingen annan ville gå

Och stannade i eftertänksam melankoli