Dit vinden bär - Raubtier

Sådant är livet som nomad

Varje kväll en helt ny stad

Varje ansikte är nytt

Vilda nätter sätter spår

Tunga timmar, dagar går

och till sist har åren flytt

Och när ångesten och tvivlet kommer till mig

Ekar ditt sorgsna farväl

Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Dit vinden bär

Var gång som vi två skiljs åt

vill jag be om ditt förlåt

för de vägval som jag tog

av de ärr som jag har fått

på de vägar som jag gått

kunde hälften varit nog

Men du vänter liksom skymningen på natten

och din längtan känns i mig

Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Är jag villsen på vår jord

ser jag polstjärnan i nord

liksom du är den mig kär

Vart än vinden bär

Och när ångesten och tvivlet kommer till mig

Ekar ditt sorgsna farväl

Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Är jag villsen på vår jord

ser jag polstjärnan i nord

liksom du är den mig kär

Vart än vinden bär