Sista Resan - Mohammed Ali

Säger hej då till de livet jag levt, å du vet jag fäller en tår, skriver

Mitt brev.

Packar min väska, tar ett tåg eller buss

Å jag hoppas på det bästa kan vara svårt eller tufft

Har inte råd att gå plus

Å jag vet du har fått nog att se dig glad.

å jag tror nog att vi ses nog snart

Man har begått så många misstag, jag ber om förlåtelse

Hoppas du förstår mig, jag låter dig va

Lever fast i ett kretslopp, hemskt har inte hänt nåt, känns som man är bortglömd

Vänner har vänt bort, kvar i samma sitts

Varje dag, likadant, å vad man har är inge nytt man är den som inte fick

Säger förlåt för all skada, vissa gjorde fel

Man jag känner mina brister, mina fel jag vet

Om jag visste hur de blev, skulle jag tagit dina råd

Jag börjar med att dra härifrån, ser hur det går

Känner att den sista resan är kvar (Jag ger mig av)

Å vill lär nog inte ses på ett tag.

(Ja du och jag)

Måste dra, måste hitta min plats (Jag tänker dra)

Men måste dra så vi klipper en bank, å lämnar allt

Känner att den sista resan är kvar (Jag ger mig av)

Å vill lär nog inte ses på ett tag.

(Ja du och jag)

Måste dra, måste hitta min plats (Jag tänker dra)

Kommer aldrig mera se mig som ni ser mig idag

Tänkte, jag fyller redan tjugofem i sommar, och det är så mycket man ska

åstadkomma

Så många saker man ska hinna med, så många planer klyfta mellan mig

Och vännerna känns enorma

En gång i tiden gick vägarna pararella över varandra, värde så oberörda

Formades av en annan, för nu handlar det inte vad du själv, vill med ditt liv

Utan förr vad andra väntar sig och vill att man blir

Mycket tid gick förlorat för att jaga en dröm

Medans mitt liv blev slopat eller bara berömt

Men jag sålde allt tydligt, tidigt, vad jag kunde ha blivit, å slitigt

Vill inte bli glömd, reflekterar över mina val, men dom vill hellre kommentera

än

Fastdedikera det mitt nederlag, har inga svar, men är kvar för jag hamna här

Kunde varit värre om jag valt en annan väg

Jag vet att jag gjort fel, att jag svek dig, men kan du se mig nu

Så mycket jag bärt med mig, jag har rest med, följer du med mig ut?

Jag vet att jag gjort fel, att jag svek dig, men kan du se mig nu

Så mycket jag bärt med mig, jag har rest med, följer du med mig ut?

Känner att den sista resan är kvar (Jag ger mig av)

Å vill lär nog inte ses på ett tag.

(Ja du och jag)

Måste dra, måste hitta min plats (Jag tänker dra)

Men måste dra så vi klipper en bank, å lämnar allt

Känner att den sista resan är kvar (Jag ger mig av)

Å vill lär nog inte ses på ett tag.

(Ja du och jag)

Måste dra, måste hitta min plats (Jag tänker dra)

Kommer aldrig mera se mig som ni ser mig idag

Sluter ögonen och vaknar upp, i samma jävla rum som de sista 15 åren

Se, mina vänner dom har flyttat hemifrån, skaffat egen lägenhet,

ja dom har växt ifrån de

Och några av dom, dom är gifta, dom har barn och dom är lyckliga,

så klart att det är det viktigaste

Medan jag än idag är den sonen, omgiven av affischer på mina barnens idoler

Jag var pojken i en mans värld, som visste vad han ville, bilderna var på,

blev kvar i minnen

Jag läste vidare ett tag, kände lusten aldrig fanns där, valde hoppa av,

men kommit halv vägs

De som blev en snabbtfärd, nästa steg ett heltidsjobb, för i sen i bästa fall

ta ett lån

Köpa några kvadrat så jag och tjejen kan dra till det stället, ett litet plats,

som vi kan kalla vårt, klart att det inte vart så, ännu en plan som rann ut i

sanden, allt för drömmen som man en gång hade, så när jag steg upp idag,

det första jag gjorde var att riva ner affischerna från vägen, å sa jag till

lilla grabben…

Känner att den sista resan är kvar (Jag ger mig av)

Å vill lär nog inte ses på ett tag.

(Ja du och jag)

Måste dra, måste hitta min plats (Jag tänker dra)

Men måste dra så vi klipper en bank, å lämnar allt

Känner att den sista resan är kvar (Jag ger mig av)

Å vill lär nog inte ses på ett tag.

(Ja du och jag)

Måste dra, måste hitta min plats (Jag tänker dra)

Kommer aldrig mera se mig som ni ser mig idag