Fafnersbane - Grimner, Erik Grawsiö (Månegarm)

Rött som guldet vid hans kropp

Flyter vår faders blod

För det du gjort jag förbannar dig

Intet skall du få

Ormskepnad skall jag taga

För att vakta det som är mitt

Girighetens klor griper hårt i mången man

Ty förbannelsen finns än kvar

Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand

Ty guldet, det är människans baneman

I härden som brinner likt min broders eld

Min hämnd jag formar i järnet jag smider

Svärdet som skall dräpa den best som besitter

Rikedom och mäktigt håg, en visdom som skall bliva min

Jag sköljer min kropp uti ormens blod

Och jag känner styrka växa sig stor

Kraften är min och dess skatt likaså

Men jag känner det finns något mer ändå

Djupt i dess bröst, fåglarnas röst

En visdom som aldrig var menad för män

I drömmen är jag mäktig

Min klinga hugger

Jag vaknar aldrig upp igen

Girighetens klor griper hårt i mången man

Ty förbannelsen finns än kvar

Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand

Ty guldet, det är människans baneman