Vargavinter - Grafvitnir

Lommar av avgrundens lockrop, i sisttidens elfte timma

Stjärnornas iskalla ljus mot sylvassa tänder glimma

Marors kall, hungerns skall, den isande nattens ljud

Skuggor och brinnande blodtörst i silvergrå ulvaskrud

Vassa klor och raggen rest, helveteselden flammar

Fasans vind sveper kall över skugghöljda bergkammar

Hatets skörd, vredens tid, en tid av hämnd är här

Då Jahves folks blod blir spillt och ormens käftar när

Vargavinter, nidingstide

Korpsvarta mysterier uti hjärtats mörka hamn

Viskningar i nattens djup, härskarens sanna namn

Nu griften bryts, stenen välts, i sinnets karga svärta

Väck så det nordiska vilddjuret för att bringa död och smärta

Allt som satts nu skördas skall i vedergällningens tid

Samlas nu, låt lien svepa, då vargavinter tar vid

Ben så bryts, strupar slits i marors skräckfyllda vals

Varulvsbestens käftar sluts kring världarnas darrande hals

Vredens frö blommar ut, av natten närd till liv

I nattsvart prakt, i svärta krönt, dödens krans oss giv

Gapande käftar grenjar nu då anden är besatt

Nu mörker, illdåd, svartsejd skänk, på varulvars mörka natt

I bytesdjurens mjuka kött vi våra tänder sänka

I primordiala lågors sken skall uråldriga ögon blänka

Låt lien svepa över fårahjord medan vindar tjuter bistra

I skenet av vår herres eld skall det nordiska stålet gnistra