Underbar - Fronda

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben

Men spegeln äter upp det positiva som hon ser

Lämna mig ifred för jag orkar inte mer

Två, fingrar i halsen — hostar upp mina problem

Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende

Lever med en nattsvart känsla så vidrig men

Känns som döden knackar på när man är ensam

Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig

Och pekar ut alla dina fel som ett mönster

Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet

Det känns lite tryggare — världen genom mitt fönster

Har, dåligt med pengar, kan inte följa trenderna

Och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna

Sömnlös, hoppet hoppade av

Första chansen det fick så jag mår botten idag

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Har en farsa som är världens största egoist

Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist

Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss

En ensam fågel som bär på tok för stor kvist

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta

Tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas

Det äter upp mig inifrån, självkänslan

Ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen

Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker

Varför spelar spegeln ett spel mot mig?

Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?

När kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?

Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött

Ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag

Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks

Om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar

Då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

En osynlig 17-åring vore allas dröm

Men inte på det sättet det skeppet har gått på grund

Låt mig inte sitta själv idag igen

Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

Blickarna i korridoren är som knivhugg i låren

Det är sånt som får mig att överväga resan till båren

Tonåren, som skulle vara något bra

Varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel

Det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig ur spel

Det finns ingenting som går upp, allting går ner

Bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar