I det tysta - Fronda

VERS 1

Min uppväxt var omtumlande

För många viljor i en fyrarummare

Men jag har alltid varit drömmare

Jag liksom flöt iväg när jag blundade

En ensam kille med fantasi

Dom skrattade åt mig så intensivt

Så framgång sa: «ge Sebastian tid tills han fattar vad han kraschlandat i

Han är för envis för att ge upp, på rätt väg men i fel buss

För smart för ett branschspel, usch från början sist men han blev störst"

Fattar du: jag känner mig störst!

Ja, jag har arbetat skiten ur mig

Konsekvent upprepning begriper du ej

Trott på mig själv när du viker ut dig

Valde skapande före publikens jubel, tyst

Ref

Stillheten sa

Att drömmaren var jag

För i det tysta vilar sanningen

Och tystnaden sa

Följ dina hjärtslag

Ja, i det tysta vilar sanningen

Stillheten sa

Att drömmaren var jag

För i det tysta vilar sanningen

Och tystnaden sa

Följ dina hjärtslag

Ja, i det tysta vilar sanningen

VERS 2

Trott på mig själv sen barnsben, aldrig haft en plan B

För visionen som jag ser, är mycket mer än as-fet

«Musiken ska lyckas» sa jag som ny

Allvarlig blick — ryggraden styv

Grabben utan avgångsbetyg

Vill mycket mer än det lagom belyst

«Ska leva på rap, fatta, vi kör»

Dom himlar med ögonen, skrattar i kör

Omvandlar samtalet till platta förhör

Förminskar min dröm, som snackare gör

Försöker skola mig som pappan som vet:

«Även om du hade haft kvalité

Så ska du nog sluta uppvakta idén»

Dom känner inte min arbetskapacitet

Jag har arbetat skiten ur mig

Konsekvent upprepning begriper du ej

Trott på mig själv när du viker ut dig

Valde skapandet före publikens jubel, tyst

Ref

Stillheten sa

Att drömmaren var jag

För i det tysta vilar sanningen

Och tystnaden sa

Följ dina hjärtslag

Ja, i det tysta vilar sanningen

Stillheten sa

Att drömmaren var jag

För i det tysta vilar sanningen

Och tystnaden sa

Följ dina hjärtslag

Ja, i det tysta vilar sanningen