Eld - Fejd

Fager stod elden i brand

På stenar försjunkna de fanns

Tidlös var natten så skum

Slöjor vid vattnet skyler dess glans

Hänförd var blickar mot eld

I mörkret en skepnad av liv

Sinnen de flyktar så svårt

Bitter var kampen för den som sov

Förgänlig var länkar av blod

Rådande tystnad av sorg

Tärande längtan om tro

Svidande ögon når ej mer fram

Handen mot marken så tung

Spillror av tiden bidar djupt

Förgäten var åldern de levt

Enig var följet vid eldens sken