Det Allra Största Ljuset - Eva Dahlgren

I det största tysta ljuset

Står jag

Oktoberluftenrunt mitt huvud

Bränner

Det vita kalkstenskalla vinet

Säger

Jag har överlevt det här

Och järnet böjde sig för vinden

Motfall

Jag borrar blod i den här årsringen

Av metall

Men ögonlockets mjuka mörker

Säger

Jag har överlevt det här

Från eirkelns mitt går oräkneliga

Vägar

En slungbolls kraft över viljans platta

Ängar

Förvånad står jag vid den yttre ringen

Tänker

Jag har överlevt det här

För jag låg slagen mot den hårda

Marken

Kanske var det jag som gav den första

Sparken

Men där nere

Där man kryper

Tar man ingenting

Personligt

Allt är överlevnad där

I det allra största tysta ljuset

Står jag

Och i min skugga ser jag nåden

Tror jag

Så nära vinna och förlora

Är man

Och jag har överlevt det här