Under fullmånens sken - Dråpsnatt

Ensam I den bitande kylan dr snn yrar, frblindar

Trotsigt han reser sin nve mot den askgr skyn

Odjur aldrig lang borta r d svltiderna r hr Djuren flockas, brungar dd nr mnskoktt finns nr Men kylan r honom vermaktig

Lngsamt han slumrar in Och han dr som en rofylld man

Som stred under fullmnens sken

Nu, hungerns kftar kryper till

Och tuggar I fruset ben

Inget mat skall g til spillo

Under fullmnens sken